Poängen kan även gå fram på ett annat sätt: det är inte så mycket det att dessa modernare städer har det eller det monopolet på gott eller ont; det är det att de har allt gott i dess fjärderangsform och allt ont i dess värsta form. Exempelvis tillrättavisade den intressanta veckotidningen The Nation älskvärt både mej och herr Belloc för att vi påstått att festande och lovprisning av jäst likör var mer karaktäristiska för kontinentala och katolska gemenskaper än för gemenskaper med Belfasts typ av religion och civilisation. Tidningen sa att om vi korsat gränsen till Skottland, hsfe vi genast upptäckt vårt misstag.
Nu är det inte bara så att jag verkligen har korsat gränsen, utan jag har även haft avsevärda svårigheter att korsa gatan i en skotsk stad under en festivalkväll. Människor låg bokstavligen som staplade kroppar i rännstenarna, och från sönderslagna flaskor rann whisky ner i avloppen. Det är därför inte sannolikt att jag förknippar hela det industrialiserade Skottland med total och torr avhållsamhet. Men jag sa aldrig att dryckenskap var ett kännetecken på de katolska länderna. Jag sa att måttfullt drickande var kännetecknande snarare för de katolska länderna. Med andra ord: jag säger om den vanliga typen av kontinental medborgare, inte att han är den enda person som dricker, utan snarare att han är den enda person som vet hur man dricker. Utan tvivel är gin ett särdrag för Hoxton lika mycket som öl är ett särdrag för München. Men vem är den konnässör som föredrar Hoxtons gin framför Münchens öl? Utan tvekan efterfrågar den protestantiske skotten "Skotch" precis som burgundarna efterfrågar Bourgogne. Men finner vi dem ligga i högar på varje sida om vägen när vi vandrar genom en burgundisk by? Finner vi den franske bonden redo att låta Bourgogne rinna utför ett avlopp?
Nå, nu har denna enda punkt, där jag accepterar The Nations utmaning, sina exakta paralleller på nästan varje punkt där vi kan testa en civilisation. Det spelar ingen roll huruvida vi är för eller emot alkohol. På båda sidor är Glasgow mer stötande än Rouen. Den franske nykteristen gör mindre väsen, den franske drinkaren gör mindre skada. Det är likadant med egendom, med krig, med allting. Jag kan förstå om en absolutist, på grund av sina principer, blir förfärad av italienskt vindrickande. Men jag kan helt enkelt inte tro att han kan vara mer förfärad av det än av gindrickandet i Hoxton. Jag kan förstå att en pacifist, med sina speciella skrupler, ogillar Belfasts militarism. Men jag förnekar rakt upp och ner att han kan ogilla den mer än Berlins militarism. Jag kan förstå att en god socialist hatar de små bestyren på de utspridda lsntegendomarna. Jag förnekar att en god socialist kan hata dem mer än Rockefellers stora bestyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar