Det är inte särskilt svårt att sammanfatta rashygienens essens, om än somliga s.k. eugeniker verkar ha en ganska vag uppfattning om den. Rörelsen består av två delar: en moralisk bas, som är gemensam för alla, och en plan för social tillämpning som varierar ganska mycket.
Vad beträffar den moraliska grunden är det uppenbart att en människas etiska ansvarighet varierar med hennes kunskap om olika konsekvenser. Om jag hade ansvar för en baby, och om den babyn bleve sjuk av att ha ätit upp tvålen, skulle jag troligen skicka efter doktorn. Jag skulle kanske kalla honom bort från mycket allvarligare fall, från sängkanterna hos spädbarn vars diet hade varit mycket mer dödlig, men jag skulle inte anklagas för det. Jag kunde inte förväntas veta tillräckligt om hans andra patienter för att anses förpliktigad att för deras skull offra det barn jag var primärt och direkt ansvarig för.
Nu är rashygienens moraliska bas denna, att det barn vi är primärt och direkt ansvariga för är det ofödda barnet. D.v.s. att vi vet (eller kan komma att veta) tillräckligt om vissa oundvikliga biologiska tendenser för att överväga frukten av någon tänkt förbindelse i det direkta och klara samvetsljus som vi nu bara kan rikta mot den andra parten i denna förbindelse. Den ena plikten kan vara lika definitiv som eller mer definitiv än den andra. Man kan tänka på barnet som inte existerar t.o.m. före hustrun som existerar. Men väl att märka: detta är ett jämförelsevis nytt beaktande på moralens område.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar