Frihetens ellips (6)

Vad som än blir framtiden för dessa evolutionära experiment och deras effekt på civilisationen, finns det åtminstone ett land som har någonting att sörja. För oss i England kommer något att ha förstörts som våra förfäder värderade desto mer eftersom de knappt brydde sej om att benämna det; och vilka stjärnor som än kan lysa över ett mer universellt öde, har den stora stjärnan över vår natt gått ner. Engelsmännen hade saknat många andra saker som människor med samma ursprung hade uppnått eller behållit. Dem var inte givet (som fransmännen) att etablera tidlösa kommuner och tydliga regler för jämlikhet; dem var inte givet (som sydtyskarna) att bevara sin folkvisekultur, dem var inte givet (som irländarna) att dagligen dö för en stor religion. Men en anda hade varit med dem från den första som, med hundra pittoreska vanor och legala påhitt, hägnade in vägen för en människa som ville vandra namnlös och ensam. Det var inte för ingenting som de glömde alla sina lagar för att komma ihåg namnet på en fredlös, och fyllde Englands gröna hjärta med Robin Hoods gestalt. Det var inte för ingenting som t o m furstarna i deras konst och litteratur hade något av en inkognitokung över sej, oupptäckta av formell eller akademisk ryktbarhet; så att inget öga kan följa den unge Shakespeare när han nalkades på de gröna stigarna från Stratford, eller den unge Dickens när han först gick vilse bland Londons lyktor. Det är inte för ingenting som själva vägarna är krokiga och nyckfulla, så att en människa som tittar ner i en karta lik en ormande labyrint skulle kunna förklara att han betraktade ett vandrande folks hem. En anda som på en gång var vild och familjär vilade över dess skogar som en vilande vind. 

Om denna anda verkligen hade försvunnit, spelar det liten roll att den drivits ut genom perversioner den själv hade tillåtit, av monster som den själv helt slappt hade släppt lösa. Industrialism och Kapitalism och grasserande fysiologi var engelska experiment i den bemärkelsen att engelsmännen lånade sej själva åt att uppmuntra dem; men det fanns något annat bakom dem och i dem som inte var de själva - dess namn var frihet, och det var vårt liv. Det kan vara så att denna känsliga och envisa anda till sist har avdunstat. Om det är så spelar det liten roll vad det blir av vår nations yttre experiment i framtiden. Det vi då ser kommer att vara något dött som lever genom sina egna parasiter. Engelsmännen kommer då att ha förstört England.