Socialismens transformering (5)

Allt detta beskrivs i dokumenten om Bostadsproblemet; för denna tids människor älskade problem och hatade lösningar. Det var enkelt att begränsa dieten utan att servera middagen. Allt detta kan hittas i dokumenten om vad som kallas Nykterhetsreformen. I korthet: folk bestämde att det var omöjligt att uppnå någonting av det goda med socialismens, men de tröstade sej själva genom att uppnå allt det dåliga. All denna officiella disciplin, som socialisterna själva tvivlade på eller åtminstone var på defensiven kring, togs bokstavligen över av kapitalisterna. De har ni lagt alla socialiststatens byråkratiska tyrannier till kapitaliststatens plutokratiska tyrannier. För en vital punkt är att detta inte det allra minsta förminskade kapitaliststatens ojämlikheter. Det bara förstörde sådana individuella friheter som fanns kvar hos dess offer. Det gjorde det inte möjligt för någon att bygga ett bättre hus: det bara begränsade de hus han kanske levde i - eller hur han skulle kunna lyckas leva där: genom att förbjuda honom hålla grisar eller fjäderfän - eller sälja öl och cider.  Det la inte ens någonting till människans lön - det bara tog någonting från hans lön och stängde in den, vare sej han gillade det eller inte, i ett slags pengaskåp som ansågs vara en medicinlåda. Det skickar inte mat till huset för att ge barnen näring, det bara skickar en inspektör till huset för att att straffa föräldrarna för att de inte har någon mat att ge dem. Det ser inte till att de har en eld, det bestraffar dem bara för att inte ha en ordentlig ugn. (Det förser dem inte ens med en eldvakt).  

Nu kommer troligen denna anomaliska situation att slutligen utvecklas till Den Servila Staten i Hilaire Bellocs tes. De fattiga kommer att sjunka ner i slaveri - det skulle vara lika korrekt att säga att de fattiga kommer att stiga upp till slaveri. D v s, förr eller senare är det väldigt troligt att de rika kommer att ta över den filantropiska lika väl som den tyranniska sidan av köpslåendet, och kommer att föda människorna som slavar likaväl som jaga dem som fredlösa. Men för mitt eget arguments sak är det inte nödvändigt att följa processen så långt som dit, eller alls längre än den redan  har gått. Det rent negativa stadiet av inblandning i allt möjligt, där vi har fastnat för närvarande, är i sej själv mycket förmånligt för alla dessa rashygieniska experiment. Den kapitalist vars halvmedvetna tanke och handlingsriktning jag sammanfattat i en enkel berättelse i föregående kapitel, finner denna otillräckliga situation alldeles tillräcklig för sina syften. Vad han under lång tid känt är att han måste kontrollera eller förbättra det vårdslösa och slumpartade avlandet hos den underordnade rasen, som på en gång överträffar hans krav och misslyckas fylla hans behov. Nu har den anomaliska situationen redan vant honom vid att stoppa saker. De första inblandningarna i sexlivet behöver bara vara negativa, och det finns redan oräkneliga negativa inblandningar. Så studiet av detta stadium i socialismen för oss till samma slutsats som studiet av det frihetsideal som formellt bekändes av liberalismen. Frihetsidealet är förlorat, och socialisternas ideal har ändrats tills det blivit en ren ursäkt för förtryck av de fattiga.