Frihetens ellips (4)

Vi har hört om en revolution som vänder allting upp och ned. Men det här är nästan bokstavligen en revolution som vänder allting ut och in. Om en försiktig reaktionär i furst Metternichs tradition under 1800-talet hade önskat motverka den demokratiska tendensen, skulle han helt naturligt ha börjat med att med att beröva demokratin i marginalen dess mer dubiösa inflytande över saker och ting längre bort. Han skulle t ex mycket väl kunna börja med att flytta kontrollen över utrikespolitiken från folkförsamlingarna, och det finns viss grund att säga att ett folk kan förstå sina egna affärer utan att veta något öht om utrikes affärer. Sedan skulle han kanske centralisera stora nationella frågor, men lämna ganska mycket av lokala frågor till det lokala styret. Detta skulle kunna pågå länge innan den svartaste terrorist från de mest despotiska tidsåldrarna fick för sej att blanda sej i en människas egna vanor i dennes eget ägandes hus. Men de nya sociologerna och lagstiftarna är, genom sin egen teoris natur, tvungna att börja där despoterna slutar, även om de struntar i det som despoterna börjar med. För dem är, som de skulle säga, det viktigaste livets källor, kärlek och födelse och spädbarnsår, och dessa källor är alltid övertäckta, flödande i hemmets tysta trädgårdar. För dem måste, som H G Wells uttryckte det, livet själv anses blott som en vävnad av födslar.  Därför är de av sina egna rationalistiska principer tvingade att börja alla tvångsmetoder i andra änden, på insidan. Vad som händer på utsidan, medborgarens externa och avlägsna förmågor, bryr de sej inte mycket om; och det är troligt att de senaste århundradenas demokratiska institutioner kommer att tillåtas förfalla i ostörd värdighet i ännu ett eller två sekler.  

På detta sätt kommer vår civilisation att finna sej själv i en intressant situation, inte utan sin humoristiska sida: i vilken medborgaren fortfarande antas utöva imperiets makt ända till jordens ändar, men förutsätts sakna all makt över sin egen kropp och själ. Han kommer fortfarande konsulteras av politiker vad gäller frågan huruvida opium är bra för kineserna, men inte i frågan huruvida öl är bra för honom själv. Han kommer att korsförhöras om sina åsikter om faran att tillåta en krigsflotta i Kamtjatka, men inte om huruvida man kan tillåta hans eget barn att ha ett träsvärd. Han kommer att konsulteras angående den delikata diplomatiska krisen som skapades genom förslaget till giftermål för kejsaren av Kina, men han kommer inte att tillåtas gifta sej själv precis som han önskar.  En del av denna profetia eller möjlighet har redan blivit uppfylld, resten av den håller på att uppfyllas i frånvaro av några som helst protester. Det skulle vara lätt att ge en nästan ändlös katalog av exempel, för att visa hur, åtminstone vad gäller de fattigare klasserna, tvångsmedel redan nästan utvecklats till direkt kontroll av könsrelationerna.