Frihetens ellips (1)

Om något sådant som rashygienisk sociologi hade föreslagits i perioden från Fox till Gladstone, skulle den ha blivit mycket våldsammare avvisad av reformvännerna än av de konservativa. Om de konservativa hade sett den som en förolämpning mot äktenskapet, skulle de radikala ännu mycket mer beslutsamt ha sett den som en förolämpning mot medborgarskapet. Men under tiden har vi lidit av en process som liknar något slags mystiskt fadermord, som omtalas om så många gudar, och som är sant beträffande så många stora ideer. Friheten har producerat skepticismen, och skepticismen har förstört friheten. Frihetens vänner trodde att de lämnade den obegränsad, när de bara lämnade den odefinierad. De trodde att de bara lämnade den odefinierad, när de i realiteten lämnade den oförsvarad. Människor som bara fann sej själva fria fann sej själva fria att ifrågasätta frihetens värde. Men den viktiga punkten att få grepp om beträffande denna reaktionära skepticism är, att liksom den är bunden till att vara obegränsad i teorin, så är den bunden till att vara obegränsad i praktiken. Med andra ord: det moderna tänkesättet är låst i en attityd som skulle göra det möjligt att framskrida, inte bara mot rashygieniska lagar, utan mot varje tänkbar eller otänkbar rashygienisk extravagans. 

Alla som besvarar någon vädjan om frihet faller undantagslöst i en speciell fälla. Jag har debatterat med otaliga människor av olika slag i detta ämne, och jag erkänner att jag finner det roande att se dem ramla i fällan en efter en. Jag kommer ihåg en gång när jag diskuterade saken inför en klubb av mycket aktiva och intelligenta suffragetter, och jag framlägger den här för bekvämlighetens skull i den form den då antog. Anta, för diskussionens skull, att jag säger att den som tar en fattig mans kanna öl tar bort hans personliga frihet; det är då mycket vitalt att notera vad som är det vanliga eller närmast universella svaret. Av någon anledning svara folk nästan aldrig att en människas frihet består av den och den saken, men att öl är ett undantag som inte kan räknas bland dem. Vad folk nästan undantagslöst säger är något som liknar detta: "När allt kommer omkring - vad är frihet? Människan måste leva som del av ett samhälle, och måste lyda de lagar som..." et c et c. Med andra ord: de faller samman i en fullständig bekännelse om att de angriper all frihet och vilka friheter som helst; att de förnekar själva ecistensen av frihetens själva möjlighet. I svarets själva form erkänner de den fulla omfattningen av anklagelsen emot dem. I ett försök att vederlägga den mindre anklagelsen, erkänner de sej skyldiga till den större.