Motivens uselhet (8)

Anta att en kapten hade samlat frivilliga i ett hett, öde land genom att försäkra dem att han kunde leda dem till vatten, och att han visste var han skulle möta resten av sitt regemente. Anta att han ledde dem fel, till en plats dit regementet inte kunde komma på flera dagar, och där det inte fanns något vatten. Och anta att solsting slog dem där på sanden man efter man, och att de sparkade och dansade och yrade. Och anta att kaptenen, när regementet slutligen använde, lyckades dölja sitt misstag, för att alla hans män hade lidit alltför länge av det för att kunna vittna om att det någonsin hade inträffat. Vad skulle du tycka om denne tappre kapten? Det är ganska mycket vad jag tycker om denne specielle industriledare. Naturligtvis påstår ingen att alla kapitalister, eller ens de flesta kapitalister, är medvetna om något sådant intellektuellt trick. De flesta av dem är lika förvirrade som det misshandlade proletariatet; men det är några som är mindre välmenande och mer elaka. Och dessa leder sina generösare kollegor mot verkställandet av denna ogenerösa skatteflykt, om än inte mot förståelsen av den. 

Nu har en härskare i kapitalistcivilisationen, som kommit att överväga iden om att slutligen samla och avla arbetarna som boskap, förvisso vissa nutida problem att betrakta. Han måste överväga vilka av de ännu existerande krafterna i den moderna världen som skulle kunna lägga hinder i vägen för hans formgivning. Den första frågan är hur mycket som återstår av det gamla idealet om individens frihet. Den andra frågan är hur långt det moderna tänkesättet är hängivet sådana egalitära ideer som kan impliceras i socialismen. Den tredje frågan är huruvida det finns någon motståndskraft i befolkningens egna traditioner. Dessa tre frågor inför framtiden ska jag begrunda i tur och ordning i de avslutande kapitel som följer. Här är det nog att säga att jag tror att dessa ideals framsteg har brutits på just precis den punkt där de kommer att misslyckas med att förhindra experimentet. Kort sagt: framstegen kommer att ha berövat kapitalisten hans gamla individualistskrupler utan att ha bundit honom vid hans nya kollektivistförpliktelser. Han är i en mycket farlig position: för han har upphört att vara liberal, utan att ha blivit socialist, och den bro han just gick på har brustit alldeles ovanför anarkins avgrund.