Nåväl, om någon frågar huruvida det är tänkbart att en vanlig människa av den mer välbärgade typen skulle analysera problemet eller uppfatta plenen, den omänskligt långsiktiga planen, som jag har lagt fram den, så är svaret: "Absolut inte." Många rika arbetsgivare är alltför generösa för att göra något sådant; många är alltför korkade för att fatta vad de håller på med. Den eugeniska möjlighet jag har beskrivit är bara en yttersta analys av en hel ström av tankar hos den typ av människa som inte analyserar sina tankar. Han ser en hopsjunken luffare, med en sjuk fru och en hel rad skrangliga barn, och frågar sej ärligt vad han kan göra av dem. Men rikedom uppammar inte självkännedom, och han frågar sej inte ens huruvida han menar "Hur kan jag hjälpa dem?" eller "Hur kan jag utnyttja dem?" - vad han fortfarande kan göra för dem, eller vad de fortfarande kan göra för honom. Troligen menar han helt uppriktigt båda sakerna, men den senare mycket mer än den förra; han klagar mycket mer över att Mammons verktyg gått sönder än att Guds avbilder har gjort det. Det skulle vara nästan omöjligt att famla i hans tankars limbo. men vi kan slå fast att det är en sak han inte tänker. Han tänker inte: "Denna människa skulle kunna vara lika glad som jag, om han inte behövde komma till mej för att få arbete eller lön."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar