lördag 2 april 2022

Köttets hämnd (5)

Här är det mycket viktigt att förstå att det fanns två handlingssätt som fortfarande stod öppna för den besvikne kapitalist som konfronterades av den nya faran med detta verkliga eller påstådda förfall. Först kunde han ha backat maskinen, så att säga, och börjat rulla ut det långa rep av beroende med vilket han från början dragit proletären till sina fötter. Med andra ord, kan kunde ha sett till att arbetarna fick mer pengar, mer ledighet, fler bekvämligheter, högre status i samhället, och sedan litat på de normala instinkterna hos hyggligt lyckliga människor att producera en ny generation, mer välfödda, väluppfostrade och omhändertagna än dessa torterade typer som var till mindre och mindre nytta för honom. Det kanske fortfarande inte är försent att återuppbygga det mänskliga huset efter en sådan arkitektonisk plan: att fattigdomen kan flyga ut genom fönstret, med den förnuftiga utsikten att kärleken kommer in genom dörren. Kort sagt, han kunde ha givit Englands fattiga, den stora massa som inte var svagsinta, även om fler och fler av dem blev svagare och svagare, en rimlig chans i form av mer pengar att själva åstadkomma sin egen eugeniska återuppståndelse. 

Det har aldrig visats, och kan inte visas, att den metoden skulle ha misslyckats. Men det kan visas, och måste bli noga och klart noterat, att den metoden hade mycket strikta gränser från arbetsgivarnas egen synpunkt. Om de gjorde det alltför bekvämt för arbetaren, skulle han inte arbeta för att öka någon annans komfort; om de gjorde honom alltför oberoende, skulle han inte arbeta som en beroende. Om hans lön t ex var så hög att han kunde lägga undan en del av den, kanske han skulle sluta vara löntagare. Om hans hus eller trädgård blev hans egna, kanske han skulle uthärda en ekonomisk belägring i dem. Hela kapitalistexperimentet hade byggts upp på hans beroende, men nu höll det på att glida kapitalisten ur händerna, inte i riktning mot frihet utan mot ren hjälplöshet. Man kan säga att beroendet hade blivit oberoende av all kontroll. 

Men det fanns en annan väg. Och mot denna väg började arbetsgivarnas ideer dra sej, först i omedvetet dunkel, men sedan allt klarare. Att ge egendom, att ge ledighet, att ge status kostar pengar. Men det finns en mänsklig kraft som inte kostar någonting. Liksom den inte kostar tiggaren en penny att tillfredsställa, kostar den inte arbetsgivaren en penny att utnyttja. Han skulle inte kunna förändra eller förbättra billiga bord eller stolar. Men det fanns två stycken möblemang (betecknade "maken" och "makan") vars relationer var mycket billigare. Han skulle kunna förändra äktenskapet därhemma på ett sådant sätt att han garanterades största möjliga antal av den sorts barn han ville ha, och minsta möjliga antal av den sorts barn han inte önskade. Han kunde avleda könsdriften från produktion av vagabonder. Och för sina ännu oköpta maskiner kunde han utnyttja den röda obrutna floden från en ung man, liksom han redan för dem har utnyttjat all världens vilda floder.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar