Frihetens ellips (2)

Denna distinktion är mycket viktig, som vi kan se från vilken praktisk parallell som helst. Anta att vi vaknar upp mitt i natten och finner att en granne kommit in i vårt hus, inte genom ytterdörren utan genom takluckan; vi kanske misstänker att han är ute efter de fina gamla familjejuvelerna. Vi kan bara bli lugnade om han kan förklara saken med en verkligt exceptionell händelse; som att han föll ner på taket från ett flygplan, eller klättrade upp på taket för att komma undan en galen hund. Förutom det rent otroliga gäller att ju konstigare berättelsen är desto bättre är ursäkten - för en extraordinär händelse kräver en extraordinär ursäkt. Men vi blir knappast lugnade om han bara stirrar på oss på ett drömmande och längtansfullt sätt och säger: "När allt kommer omkring, vad är egendom? Varför skulle materiella föremål vara så konstlat kopplade osv osv?" Vi kommer bara att inse att denna attityd tillåter honom att ta juvelerna och allt annat med. Eller om grannen närmar sej bärande en stor kniv som dryper av blod, kanske vi övertygas av hans berättelse om hur han dödade en annan granne i självförsvar, att den tyste gentlemannen bakom nästa dörr verkligen var en galen mördare. Vi vet att mordmani är något exceptionellt som vi själva är lyckliga nog att inte lida av, och att vara fri från sjukdomen kan vara frihet från fara. Men det kommer inte att lugna oss om mannen med den blodiga kniven säger mjukt och eftertänksamt: "När allt kommer omkring, vad är det mänskliga livet? Varför skulle vi hålla oss så hårt fast vid det? Kort när det är som bäst, sorgligt när det är som ljusast, är det i sej självt inget annat än en sjukdom från vilken osv osv." Vi kommer att uppfatta det som att skeptikern är i stånd att inte bara mörda oss utan också massakrera alla ute på gatan. 

Exakt samma effekt som skulle skapas av frågorna "Vad är egendom?" och "Vad är livet?" skapas av frågan "Vad är friheten?" Den lämnar den frågande friheten att missakta vilken frihet som helst, eller med andra ord att ta sej vilka friheter som helst. Själva uttrycket han använder är en föregripande ursäkt för vad han än väljer att göra. Om han sätter munkavle på en man för att hindra honom från att hänge sej åt svärjande, eller låser in honom i en kolkällare för att hindra honom att festa, kan han fortfarande med tillfredsställelse säga: "När allt kommer omkring, vad är friheten? Människan är en medlem av osv osv." Detta är problemet, och detta är varför det nu inte finns något skydd mot rashygien eller några andra experiment. Om de människor som tog bort ölen som ett olagligt nöje hade stannat en stund för att definiera de lagliga nöjena, kunde vi ha haft en annan situation idag. Om de människor som nekat oss en frihet hade tagit chansen att bekräfta andra friheter, skulle det kunna finnas något försvar för dem. Men de får aldrig för sej att bekräfta några friheter alls. Tanken korsar inte ens deras hjärnor. Därför kommer ursäkten för det senaste förtrycket alltid att fungera väl även för nästa förtryck; och på detta tyranni skall icke varda någon ände.