En sann historia om en luffare (3)

Nå, vad har vi gjort med denne man? Det är ganska enkelt. Det finns ingen historisk komplexitet kring detta i det avseendet. Vi har tagit bort hans frihet att stanna. Vi har tvingat honom bort från sin mark, och vare sej detta var en orättfärdighet, som att tvinga en fri bonde från sin mark, eller bara grymhet mot djur, som att tvinga en ko bort från sin betesmark, kvarstår själva faktum: att han är ute på vägen. Först och sist har vi helt enkelt förstört tryggheten. Men vi har inte förstört ojämlikheten det minsta. Alla klasser, alla varelser, vänliga eller grymma, kommer att se detta samhällets lägsta skikt som åtskilt från dess översta skikt och t o m från mellanskiktet. Ett monster som föll ner från Mars, okunnig om våra enklaste uttryck, skulle veta att luffaren stod längst ner på stegen, lika väl som han skulle ha vetat det om den livegne. Leran finns inte längre runt hans mark, utan bara runt hans stövlar. Den grova, borstiga häcken är nu runt hans haka och inte runt hans trädgård. Men lera och borstar står fortfarande ut runt omkring honom som en förfärlig halo, och åtskiljer honom från hans likar. Marsianen skulle inte ha haft svårt att se att han var den fattigaste personen i hela landet. Det är lika omöjligt att han skulle gifta sej med en arvdotter eller utkämpa en duell med en hertig eller tävla om en plats i parlamentet eller gå med i en herrklubb eller ta en examen eller köpa biljett till en opera eller få lägga fram ett förslag om en god lag eller en protest mot en dålig, som det var omöjligt för den livegne. Skillnaden är en helt annan. Han har förlorat det som var möjligt för den livegne. Han kan inte längre skrapa ihop något från marken på dagen eller sova på marken på natten utan att bli häktad av en polis. 

När jag nu säger att denne man blivit förtryckt som knappt någon annan man på denna jord har blivit förtryckt, använder jag inte ett retoriskt språk: jag har en klar mening som jag är trygg med att kunna förklara för vilken ärlig läsare som helst. Jag säger inte att han har behandlats sämre: jag säger att han har blivit behandlad annorlunda jämfört med alla andra tidsåldrars olyckliga människor. Och skillnaden är denna: att alla de andra befalldes att göra något, och blev dödade eller torterade om de gjorde något annat. Denne man är inte befalld att göra något: han är bara förbjuden att göra något alls. När han var en slav sa man till honom: "Sov i det här skjulet, jag kommer att slå dej om du sover någon annanstans." När han var livegen sa man till honom: "Låt mej se dej arbeta på detta fält - jag kommer att hänga dej om du arbetar på någon annans fält." Men nu när han är en luffare säger man till honom: "Du kommer att bli satt i fängelse om jag finner dej på någon annans mark - men jag kommer inte att ge dej någon mark." Man säger: "Du kommer att bli straffad om du blir gripen när du sover utanför ditt skjul - men det finns inget skjul." Om du säger att moderna domstolar aldrig skulle kunna yttra så galna motsägelser, svarar jag med full övertygelse att de yttrar dem. För någon tid sedan stämdes två luffare inför en domstol, anklagade för att sova under bar himmel när de inte hade någon annastans att sova. Men detta är inte det allra roligaste med incidenten. Det verkligt skojiga är att var och en av dem ivrigt visade upp några slantar för att bevisa att de kunnat betala för en bädd, men frivilligt avstått. På vilket polisen svarade att dessa slantar inte skulle ha räckt till en bädd, och därför (argumenterade denne tänkande polisman) skulle de straffas för att inte ha anskaffat en. Den intelligenta domstolen var mycket slagen av argumentet, och fortsatte med att döma dessa två män till fängelse för att inte ha gjort något som de inte kunde göra. Men domaren var angelägen att förklara att om de hade brutit mot lagen utan att ha varit tvungna, alltså i ren hänsynslös laglöshet, skulle de ha lämnat domstolen utan någon fläck på sitt rykte, men eftersom de inte kunnat undvika lagbrottet var de mycket klandervärda.