En sann historia om en luffare (6)

Hela vägen genom dessa mörka eller dimmiga tidsåldrar som ligger bakom oss, genom tider av servil tillbakagång, av feodal fräckhet, av pest och inbördeskrig och allt annat som kan kämpa ner den svage, var det lagligt för den svage att be om barmhärtighet, och att ge till välgörenhet ansågs beundransvärt. Kort sagt, under alla andra sekler kunde dåliga människors dåliga gärningar delvis lappas och lagas genom goda människors goda gärningar. Men detta är nu förbjudet, för det skulle ge luffaren en sista chans om han kunde tigga. Nu kommer det med tiden att bli uppenbart att det intressanta vetenskapliga experimentet med luffaren helt och hållet bygger på att inte ge honom någon chans, inte (som i fråga om slaven) en enda chans. Om de ekonomiska ursäkterna som erbjuds för förföljelsen av tiggare kommer det att bli mer naturligt att tala i nästa kapitel. Här är det tillräckligt att säga att de är blotta ursäkter, för en politik som har blivit beständig fast troligen omedveten, med en självisk och ateistisk omedvetenhet. Denna politik styrde emot någonting - annars kunde den aldrig ha skurit så skaprt och grymt rakt igenom de sentimentala men uppriktiga moderna tendenserna till äventyr och altruism.Dess objekt kan snabbt slås fast. Den var formad för att kunna få den mycket fattige att arbeta för kapitalisten, för vilken lön som helst eller ingen alls. 

Men allt detta, som jag också ska behandla i nästa kapitel, är här av vikt bara som introduktion till den sista sanningen om förtvivlade människor. Jaktlagarna har tagit ifrån honom hans mänskliga överhöghet över naturen. Tiggerilagarna har tagit ifrån honom hans mänskliga krav på Människan. Men det finns kvar en mänsklig sak som är svårare att ta ifrån honom. Misskrediterad av honom och hans bättre ställda likar, finns det dock någonting kvar från Eden, där Gud gjorde honom till sin avbild. Det beror inte på pengar och mycket lite på tiden. Han kan skapa till sin egen avbild. Den fruktansvärda sanningen ligger i hjärtat av hundratals legender och mysterier. Liksom Jupiter kunde gömmas undan den allt förtärande Tiden, liksom Jesusbarnet kunde gömmas undan från Herodes - så är det ofödda barnet undangömt från den allvetande förtryckaren. Det som inte lever än, det och bara det är lämnat kvar - men de söker efter dess liv för att förgöra det.