En epoks grundläggande formel är alltid en oskriven lag, just som den lag som är den första av alla lagar, det som skyddar livet från mördaren, ingenstans står skriven i författningssamlingen. Inte desto mindre finns där hela skillnaden mellan att ha och att inte ha en uppfattning om detta grundläggande antagande i en viss epok. T ex förbryllar oss medeltiden med sina barmhärtighetsverk och grymheter, sin asketicism och sina grälla färger, om vi inte fångar upp dess allmänna iver för byggande och planering, för att skilja det här från det där genom murar och stängsel - den anda som gjorde arkitekturen till dess främsta konst.
Därför verkade även en slav helig, den gudomlighet som omgärdade en kung omgärdade också, i en mening, en tjänare, för han kunde inte drivas ut från sin inhägnad. Därför blev även friheten en positiv sak som ett privliegium, och inte ens när de flesta människor hade den öppnades den som vildmarkens frihet, utan den gav, som stadens frihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar